Ena stunden är jag överlycklig för mina goa tjejer, min kärlek till David, mina släktingar och vänner som ställer upp till 110 %. Kan inte känna mig lyckligare.
Mina tjejer lyser upp varje dag. Igår t.ex. hade vi filmkväll.. tog oss igenom High School Musical 3, Discodaggarna och Hannah Montana.. åt tacos och popcorn.. Idag har de gjort chokladbollar som vi skall mysa med till kvällens filmkväll. Ikväll blir det nog Bolt och Hundpensionatet eller något annat. Jag låter dem bestämma så vi får väl se vad de kommer överens om. ;)
David är bara helt otrolig. Kunde inte träffat någon bättre.. han vet precis vad jag behöver och vad jag klarar av i dagsläget. Vi gör enkla saker och får dagarna ändå att bli underbara. Värdesätter våra utflykter.. grillningar och promenader. Ärligt talat.. hur många killar hade tyckt det var helt ok med en tjej.. som har tre halvgalna hundar. ;) Han lägger gärna en lördag med att titta på hundtävlingar och tycker att det är lika kul som jag. Älskar dig David!!
Mamma, brorsan och alla vänner. Ni är undebara. Ställer alltid upp. Alla värdefulla peppningar m.m. som jag får både genom sms, telefonsamtal, msn, facebook eller som kommentarer här. De får mig att må väldigt bra.. förgyller min dag.
Sedan kommer vi till jobbiga saker som händer.. det händer en del som jag inte orkar eller vill skriva om här.. men som känns otroligt onödiga. Förhoppningsvis så vänder det snart och folk kommer till insikt om vad de håller på med.
Sedan är det sjukdomen.. cellgifterna är var fjärde vecka... mår ganska ok av dem.. tyvärr så har mina värden gått ner ganska mycket varje gång. Både trombocyter och de vita blodkropparna. Efter förra omgången fick jag ta en spruta som skulle stimulera benmärgen att göra mer vita blodkroppar så vi får se vad den gjort för nytta under nästa vecka.. då brukar de nämligen vara som lägst. Förra omgången fick jag nämligen skjuta på behandlingen en vecka pga av att de var för låga. Det är för att undvika det som jag tog sprutan sist.
Nu har jag en omgång kvar innan det är dags för nästa röntgen.. tyvärr misstänker jag att jag fått en ny tumör under huden på magen.. Vi får se vad röntgen säger.. Den har tvärr gjort att mina negativa tankar blivit fler igen och humöret går upp och ner.. :( Svårt att låta bli att tänka på det. Vi får se...
Kram på er alla!!!!
9 kommentarer:
Kram på dig Ulrica!
Vi håller tummar och tassar här hemma för att röntgen inte skall visa på några nya tumörer!!!
Marianne o vovvarna
Kära Ulrica - har väntat på att du skulle göra ett blogginlägg. Tack.
Jag förstår det du beskriver - om det du är tacksam över OCH det är ju mycket viktigt det du skriver.
Grattis till David. Och naturligtvis är dina barn och din familj mycket mycket betydelsefulla.
Jag känner väldigt mycket medkänsla med Dig Ulrica - när du beskriver det du misstänker.
Har du funnit en knöl under huden mitt på magen - för då behöver det inte vara inuti organen. Och det är ytligt som lättare kan tas bort.
MEN självklart önskar jag av hela mitt hjärta ATT det är en helt ofarlig knöl.
Tänker på Dig och att den ska försvinna med behandlingarna OM det nu är något...
Har du många behandlingar kvar?
Som du vet så har jag ju haft många knölar under huden tidigare -MEN nu har jag inte haft någon enda sedan drygt 1 år.... jippi.
Och Ulrica, med det vill jag säga att samma gäller dig.... att behandlingarna ska få verka till Ditt bästa. Men allt har sin tid.
Du verkar ändå hålla humöret uppe och är en stark tjej.
Men självklart har vi alla våra deppdagar när det känns jobbigt.
Men jag försöker att "stänga in faktan om cancern i ett låserum" OM det nu går helt....men försöker.
Jag har gått igenom många svåra pass, men har fått mycket hjälp av behandlingen.
Nu väntar återigen CT....nervöst alltid.
Kram kram till Dig Ulrica, sköt om Dig och de dina, önskar Stina <3
Hoppas vi ses på tisdag.
Kram Suzie
Tack Marianne, Stina och Suzie!
Ja Stina..det sitter under huden precis som den stora jag haft på magen.. men som har krympt så. De tar inte bort utan vill ha dem som markörer för cellgifterna. Det som oroar mig är att den kommit mitt i behandlingarna.. borde ju inte komma fler. Jag är till 99% säker att det är en tumör.. är precis som den andra.
Min läkare sa att om jag skulle få bort allt tumörer någon gång.. så kommer hon ändå fortsätta behandla mig i ett år.. så ja, jag har en hel del kvar. ;)
Lycka till med din CT Stina!!Jag håller verkligen tummarna för dig.
Sucie.. jag räknar med att komma på tisdag om inget oväntat händer.
Kramar
Jädrans dynga också.
Håller tummarna för att det bara är nån annan knöl av nåt slag som peppat upp... Nu ställs ju allting på sin spets igen och det kan inte vara kul att åka berg och dalbana så där mellan hopp och förtvivlan. Vi kan ju bara ana hur det är, vi som står brevid.
Allt annat blir ju liksom oviktigt ställt i perpektiv mot detta. Löjliga småsaker.
Fast du är enormt duktig som står på dig och njuter av "de små glädjeämnena" så att du kan få pausa från det stora eländet en stund och må bra trots allt!
Kram på er alla tre i tevesoffan // Carina
Trist att det inte kan räcka med allt elände.. Tänker på dig!
Kram
Vännen, fasikken alltså!! Hoppas, hoppas att du känner ngt annat där under magen och inte mer cancer!! Å så hoppas jag av hela mitt hjärta att det "andra" som ger dig negativa tankar har dragit sig tillbaka så att du kan koncentrera dig på att bli frisk! Jag längtar efter att få dricka vin med din, David & Fritz utanför ER husvagn!! Massor med kramar Eva
Hej Ulrica!
Tack för kommentaren i min blogg. Jag vill att du ska veta att jag håller tummarna så hårt jag kan för dig. Min blogg är just nu väldigt väldigt dyster och jag önskar den inte vore det. Mamma har varit och är en mycket speciell person på gott och ont. Sen hon fick sin cancerdiagnos har hon inte levt alls och det har varit en mycket tung tid. Under 6 månader har allt handlat om mamma och hennes sjukdom, inte mycket utrymme till liv där inte. Samtidigt älskar jag ju min mamma. Om jag själv blir dödligt sjuk hoppas jag innerligt att jag kan leva så länge jag lever i alla fall.
Kram
Nikki
Hej igen!
Vill bara skriva att jag blir så berörd av din blogg. Att se hur du lever livet fullt ut trots din sjukdom! Härligt!
Kram
Skicka en kommentar