onsdag 2 september 2009

Få inte en chock..

Men nu är det dags att uppdatera bloggen.. det har gått så lång tid att jag inte vet ens vad jag skall skriva.

Jag kan tala om att jag har fått svar på datortomografin. Den visade att tumörerna står still eller har minskat något. Det är ju bättre än att det blivit fler eller växt. Så jag har blivit ordinerad tre omgångar till med cellgifter och är sjukskriven till den siste oktober. En omgång har jag redan hunnit med. Det var i början på augusti. David och tjejerna var här då så jag åkte ner varje dag och fick min behandling men sov hemma. Det var bra då, men för stressigt för att göra det varje gång. Nu ville jag ju självklart träffa dem så mycket som möjligt så..

Jag har inte haft några komplikationer efter den behandlingen.. förutom det vanliga trötthet och dåliga värden. De sista två veckorna har jag varit inne och tagit prover varje dag. Först var det trombocyterna som var låga och nu är det de vita blodkropparna. Jag var inne på Jubileumskliniken i måndags för att läggas in för behandling. Tyvärr så var de vita för låga för att kunna påbörja behandlingen så nu är jag på Vårdcentralen varje dag och hoppas att de vänder. Får se vad de säger i eftermiddag.

Jag har haft en härlig augusti. Har fått vara med barnen, David och hans barn. Gjort små utflykter och badat en del.

Just nu mår jag ganska bra.. försöker peppa mig själv. Har börjat med budget igen, vilket i sig är nedslående, men ändå bra att ha koll på allt. Man blir ju inte rik av att vara sjukskriven precis.. utan varje månad är en utmaning. :( Jag har även bestämt mig för att ta tag i min hälsa.. och försöka röra på mig när jag orkar. Inget kul när kilona ramlar på en.. och idag cyklade jag till vårdcentralen och blev chockad över att mina lårmuskler har övergett mig. :( Så nu skall här räknas pengar och även försöka att träna lite.

Har suttit och rensat i mailen.. hm.. hade över 2 500 mail i inkorgen. Hittade då bilder som Mia mailat över till mig. ;) Gamla bilder som hon använde i bröllopsprogrammen. Haha.. var tvungen att lägga in dem här.



Här är Calle och jag.. när vi åkt spökslottet på Liseberg. Hm.. ser ut som jag tyckte det var lite läskigt. David.. är det samma utryck som Wilma hade när hon åkte Kanonkulan?? Haha.. Blir samtidigt ledsen och saknar Calle så.. Önskar jag hade henne nu. Även om jag faktiskt är helt säker på att hon ser mig och vet vad jag gör så saknar jag henne, saknar henne otroligt mycket.










Här är jag.. hm.. borstar tänderna på Flatön tror jag. Lite kul att se eftersom alla säger att Wiola är så lik mig. Vad säger ni? Finns det likheter? Kanske man kan antyda ett par vargar bakom öronen här med. ;)














Är även lite låg för att jag aldrig kan planera något i mitt liv.. hade sett fram emot en helg med David.. men eftersom jag inte kan behandlas som det var tänkt så kommer jag med största sannolikhet ligga inne i helgen. Sedan har jag barnen nästa vecka.. men hoppas på att kunna åka ner till David och vara där veckan efter. Saknar dig så!!! Puss!!

Nä, skall skärpa till mig nu. Kanske börja rensa en garderob eller så.. så jag får annat att tänka på.. tror jag har tvättid om en timma också. ;)


Puss och kram alla vänner!!!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ni är lika! Såg nästan vargarna bakom dina öron.
Kram Suzie

ulrica sa...

Haha.. Suzie.. t.o.m. jag kan se likheter. Lite kul när man ser kort så. Hoppas allt är bra med dig. Har du tid någon dag nästa vecka.. för en liten fika? Jag får se när jag kommer in för behandling och hur jag mår när jag kommer hem, men jag är hemma hela veckan och tycker det hade varit kul att träffas. Kram

Mia Hjalmarson sa...

Du vännen.. kolla om Du hittar lårmusklerna i garderoben :-)))

Hoppas också på att värdena blir okey snabbt, så att Du kan få Din behandling.
Krams // Mia Hj.

Eva sa...

Hej vännen!! Hoppas att dina värden är bättre imorgon så att du kan få din behandling! Å att de som är dumma mot dig sover väldigt illa. :-( Du har nog med att tänka på utan att behöva ta skit!! Tänker på dig, massor med kramar Eva

Andreas och Mörka Molly sa...

Härliga bilder!

Kram A.

Susanne och Isa sa...

Vad fint du skriver om din syster, saknaden som eg. inte går att beskriva, en tomhet, amputerad. Det går inte att fundera på hur livet borde varit, men drömmen kan inte dö.

Anonym sa...

Jag kommer gärna och fikar nästa vecka. Hör av dig när det passar dig.

Kram Suzie

Carina sa...

Fniss! Sicka skönheter! Med världens största brillor, ha ha ha! Jag hade ett par precis likadana!!!
Fnissar ihjäl mej!
Ut i skogen med hundarna och gå upp och ner för Utsikten uppe hos dej några gånger gör nog susen för mucklerna!
Superkramar // Carina