Nu hoppas jag det här är sista inlägget med gnäll för den här gången.. Är så otroligt trött på att må dåligt. Huvudvärken försvinner inte utan är konstant.. och ont i hela kroppen. Gör t.o.m. ont in i käken. Så svårt att förklara hur man mår.. det närmaste jag skulle kunna komma är att säga att det påminner om influensaliknande symptom, men det stämmer inte heller. Blääää vill att det vänder idag. Tänkte jag skulle få gjort lite nytta idag. Blir ju liksom aldrig av med alla mina saker jag har flyttat ner. Känns snart som ett evighetsjobb. Antingen är jag dålig och ligger eller så mår jag lite bättre men måste åka till Tjörn/Göteborg typ.
Wiola har börjat på dagis nu i alla fall och det går jättebra. Lämnade henne första dagen efter tio minuter inskolning.. ;)
Sedan har utredningen för Wilma blivit klar. Som ni vet har hon haft det jobbigt i skolan och hamnat efter sedan starten. Hela tiden i lågstadiet fick vi höra att hon är lat, slarvig osv.. Det var jättejobbigt. I höstas fick hon utredning hos logopeden och vi fick veta hennes problem. Med läsning och skrivning. Det innebar att hon fick mer hjälp i skolan och det började gå åt rätt håll. De rekommenderade även psykologutredning pga att hon har koncentrationssvårigheter också. Får tyvärr inte så mycket gjort i skolan som hon borde för hon är så otroligt lättstörd. Det skulle i alla fall ta minst ett halvår att få tid hos psykologen.. Sedan flyttade vi till vårterminen och det var självklart lite nervöst eftersom man inte vet vad hon skulle få för hjälp osv. Det visade sig vara ett lyckokast. Hon får väldigt mycket hjälp i skolan då de har en elev med dyslexi och hon får använda alla dessa hjälpmedel som de har till honom. De har även redan fixat psykologutredningen så den blev klar förra veckan. Helt otroligt. Allt som tar så lång tid på Tjörn fixas här på någon månad. Om två veckor skall vi ha ett stort möte med talpedagoger, lärare, psykologer, skolkurator m.m. Allt för att hon skall få den hjälp hon behöver. Det psykologen sa snabbt är att hon har problem med minne och koncentration. Det var skönt att få bekräftelse på det vi har sagt i alla år. Att om hon får förklarat vad de skall göra en gång så kanske hon inte minns helt vad de skall göra och då blir hon sittande. Hon måste få förklarat ordentligt så hon har förstått. Hon är ju inte lat.. och slarvig.. stackarn.
Nu skall jag hjälpa barnen att bli klara för skolan. Måste ta en värktablett igen.
Sedan så kan jag förklara mitt förra inlägg. Det hade inte spelat någon roll om lägenheten i det läget var superstädad och blänkte. Då hade jag varit irriterad på att hundarna inte låg still.. eller att barnen skrattade. För när jag mår som jag mår så blir jag så fruktansvärt irriterad på allt och vill bara skrika hela dagarna. Det är jättejobbigt. Därför använder jag bloggen att spy ur mig det. ;)
Kram till er alla.. vi hörs!!
onsdag 10 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Då var vi här igen...
Kroppen värker, allt smakar skit, irritationen i kroppen bara sprutar.. jag vill bara gräva ner mig i sängen och inte höra ett ljud från något. Hur lätt är det när man bor i lägenheten med David, tjejerna och hundarna. Sällan tyst.. och jag får dåligt samvete för att jag irriterar mig på ingenting. Fan.. varför måste det vara så här. :(
Tur jag inte skall ta några livsavgörande beslut såna här dagar.. för det känns som att det som lockar mest är en ensam alptopp där ingen annan behöver utstå mitt humör.. där jag slipper känna att jag bara är arg för ingenting.. slipper anstränga mig för att det inte skall gå ut över någon annan stackare.
Nu har snart alla gått.. kvar ligger jag.. hundarna måste ut.. och disken står lite överallt.. och såklart så finns det en hel del att plocka. Även om det var plockat en hel del när jag kom i lördags så raserar det snabbt.. sånt som ingen annan ser.. bara jag som inte kan slappna av och ta det lugnt. Jag mår dåligt av det.. mår ju dåligt av allt en sån här dag. Alla säger bara - passa på att vila.. men jag kan ju inte det. Hundarna behöver sitt och jag vill ha det fint runt mig. Känns som ett ekorrhjul som aldrig stannar. Så här har jag kännt mig i hela mitt liv. Så det är inget nytt.. men det har blivit värre de dagar jag har mina otroligt jobbiga dagar. Jag vill bara kunna njuta.. titta mig omkring och känna mig nöjd. Så enkelt det låter.
Tur jag inte skall ta några livsavgörande beslut såna här dagar.. för det känns som att det som lockar mest är en ensam alptopp där ingen annan behöver utstå mitt humör.. där jag slipper känna att jag bara är arg för ingenting.. slipper anstränga mig för att det inte skall gå ut över någon annan stackare.
Nu har snart alla gått.. kvar ligger jag.. hundarna måste ut.. och disken står lite överallt.. och såklart så finns det en hel del att plocka. Även om det var plockat en hel del när jag kom i lördags så raserar det snabbt.. sånt som ingen annan ser.. bara jag som inte kan slappna av och ta det lugnt. Jag mår dåligt av det.. mår ju dåligt av allt en sån här dag. Alla säger bara - passa på att vila.. men jag kan ju inte det. Hundarna behöver sitt och jag vill ha det fint runt mig. Känns som ett ekorrhjul som aldrig stannar. Så här har jag kännt mig i hela mitt liv. Så det är inget nytt.. men det har blivit värre de dagar jag har mina otroligt jobbiga dagar. Jag vill bara kunna njuta.. titta mig omkring och känna mig nöjd. Så enkelt det låter.
lördag 6 mars 2010
Många tankar.. igen
Sitter här nu.. äntligen hemma. Har haft en härlig kväll med Davids hemmagjorda pizza och liggande i soffan. Är som vanligt helt slut och även illamående.
Låg inne på JK till igår vid middagstid. Fick besök av Suzie och Anne-marie. Jättekul. Var så länge sedan jag såg dem. Inte ofta jag har besök heller så det var kul med lite annat än att sitta i sängen och pilla i datorn eller sitta och prata med alla andra patienter.. vilket också är kul, men extra kul att få prata skit en liten stund med vänner. :)
Fick min behandling vid 11-tiden, sedan kom mamma och hämtade mig. Vi åkte till henne en stund innan vi drog oss ut till Tjörn. Plockade ner lite grejer i bilen och städade köket. Sedan kom Håkan med Wiola. Jag, mamma och Wiola åkte till Runes och handla ingredienserna till tacos för det beställde Wiola. För mig är det inte alls lika gott längre.. eftersom jag oftast kommer hem på helgen nuförtiden så får barnen beställa mat och det blir ofta tacos.. smaken i munnen är hemsk och det gör att tacos inte alls är lika gott längre. Vissa ingredienser får mig t.o.m. att må illa. :( Innan vi åkte till mamma så var vi hos Eva och hämtade hundarna också. Skönt att ha dem på plast. <3 Jag somnade i alla fall tidigt på mammas soffa.. trött som bara den.
Upp i morse och duschade.. packade mina saker.. frukost och sedan åkte jag, Wiola och hundarna ner till JK för sista behandlingen här någonsin vad det ser ut som. Var ju lite jobbigt att säga hejdå till all go personal. De säger att de kommer sakna mig i alla fall.. ;) Att jag alltid är så positiv och jag har ju gått där i snart ett år. Det som gör att det känns bra att flytta behandlingen är att jag kommer få vara i Kristianstad och det är ju bara tjugo minuter hemifrån. Jag kommer säkert få sova hemma. Så skönt.. nackdelen är att det blir svårare att vila.. men det löser sig. Det blir så lätt att man ramlar in i sina dagliga sysslor som jag egentligen inte orkar med, men inte kan låta bli att röra.
Efter behandlingen så drog vi oss söderut. Jag var supertrött redan när vi åkte från stan så det blev en jobbig tur ner. Stannade flera gånger.. dels på McDonalds i Varberg.. då var vi hungriga.. sedan i Laholm och tankade.. i Örkelljunga och godisboden för att köpa lördagsgodis till alla tjejerna.. och sedan ett par gånger på rastplatser för att få vila ögonen.
Till slut var vi här i alla fall och det var så skönt.. Älskar verkligen livet här att få vara tillsammans med David och tjejerna.
Tack till alla som peppade mig och skrivit alla fina kommentarer till mitt förra inlägg. Vet att jag kommer vara den där procenten som klarar mig.. men hur länge.. just nu sitter den där jävla siffran i skallen på mig.. men det släpper väl.. och jag kommer leva livet.
Kram och gonatt!!!
Låg inne på JK till igår vid middagstid. Fick besök av Suzie och Anne-marie. Jättekul. Var så länge sedan jag såg dem. Inte ofta jag har besök heller så det var kul med lite annat än att sitta i sängen och pilla i datorn eller sitta och prata med alla andra patienter.. vilket också är kul, men extra kul att få prata skit en liten stund med vänner. :)
Fick min behandling vid 11-tiden, sedan kom mamma och hämtade mig. Vi åkte till henne en stund innan vi drog oss ut till Tjörn. Plockade ner lite grejer i bilen och städade köket. Sedan kom Håkan med Wiola. Jag, mamma och Wiola åkte till Runes och handla ingredienserna till tacos för det beställde Wiola. För mig är det inte alls lika gott längre.. eftersom jag oftast kommer hem på helgen nuförtiden så får barnen beställa mat och det blir ofta tacos.. smaken i munnen är hemsk och det gör att tacos inte alls är lika gott längre. Vissa ingredienser får mig t.o.m. att må illa. :( Innan vi åkte till mamma så var vi hos Eva och hämtade hundarna också. Skönt att ha dem på plast. <3 Jag somnade i alla fall tidigt på mammas soffa.. trött som bara den.
Upp i morse och duschade.. packade mina saker.. frukost och sedan åkte jag, Wiola och hundarna ner till JK för sista behandlingen här någonsin vad det ser ut som. Var ju lite jobbigt att säga hejdå till all go personal. De säger att de kommer sakna mig i alla fall.. ;) Att jag alltid är så positiv och jag har ju gått där i snart ett år. Det som gör att det känns bra att flytta behandlingen är att jag kommer få vara i Kristianstad och det är ju bara tjugo minuter hemifrån. Jag kommer säkert få sova hemma. Så skönt.. nackdelen är att det blir svårare att vila.. men det löser sig. Det blir så lätt att man ramlar in i sina dagliga sysslor som jag egentligen inte orkar med, men inte kan låta bli att röra.
Efter behandlingen så drog vi oss söderut. Jag var supertrött redan när vi åkte från stan så det blev en jobbig tur ner. Stannade flera gånger.. dels på McDonalds i Varberg.. då var vi hungriga.. sedan i Laholm och tankade.. i Örkelljunga och godisboden för att köpa lördagsgodis till alla tjejerna.. och sedan ett par gånger på rastplatser för att få vila ögonen.
Till slut var vi här i alla fall och det var så skönt.. Älskar verkligen livet här att få vara tillsammans med David och tjejerna.
Tack till alla som peppade mig och skrivit alla fina kommentarer till mitt förra inlägg. Vet att jag kommer vara den där procenten som klarar mig.. men hur länge.. just nu sitter den där jävla siffran i skallen på mig.. men det släpper väl.. och jag kommer leva livet.
Kram och gonatt!!!
torsdag 4 mars 2010
Statistik..
Ligger inne på Jk och hade lite tid över.. satt och sökte på min nya läkare för att hitta lite intressant information. Hamnade då på massa sidor med allmän info och malignt melanom och även statistik. Allt förstår man ju inte eftersom det är mycket fackspråk, men en sida med statistik förstod jag tyvärr...
"Fjärrspridning utan spridning till regionala lymfkörtelstationer finns hos cirka hälften av de patienter som avlider i sjukdomen. Detta tolkas så att melanomsjukdomen kan uppvisa både lymfogen- och direkt hematogen spridning. Vanligaste lokaler för fjärrspridning är hud, lungor, skelett, lever och
hjärna Vid histopatologiskt stadium IV M1a (fjärrspridning till hud, subcutis och körtlar) anges 5-årseverlevnaden vara 18,8 %, medan den vid stadium M1b (lungmetastaseering) är 6,7 % för att slutligen vid stadium M1c (övrig viscera eller förhöjt LD-värde) vara 9,5 % (Balch 2001). Siffrorna är dock osäkra.
Den kumulativa risken för utveckling av hjärnmetastaser för samtliga patienter med malignt melanom är cirka 9 %. Vid fjärrspridning är den så hög som 74 % (Cohn-
Cedermark et al 1998). Även om risken för återfall är olika för olika histogenetiska typer av malignt melanom så förefaller sjukdomsförloppet vara detsamma när melanomet väl har metastaserat (Cohn-Cedermark et al 1998)."
Ja vad säger man.. om statistik talar sanning och jag har förstått allt så som jag tror att det är.. då innebär det alltså att jag har 6,7 % chans att överleva 5 år och 74% risk att få hjärnmetastaser. Väldigt upplyftande eftersom jag redan levt ett år ganska exakt.
Det där med hjärnmetastaser skrämmer mig mest eftersom de jag kännt med malignt melanom gått bort väldigt fort när de väl fått metastaser på hjärnan. Fast jag kanske skall försöka tänka att jag har 26% chans att slippa dem. :)
Har haft en både bra och jobbig tid.. jobbigt har varit att flera som jag känt som varit sjuka i cancer har gått bort alldeles för unga. Tänker mycket på dem och de anhöriga. I söndags när jag sov över hos mamma så tog jag GP på morgonen ur postinkastet och satte mig och läste. Fick en känsla när jag kom till de sista sidorna där dödsannonserna är.. att jag skulle titta efter en kille jag lärt känna här på JK.. och visst fanns hans dödsannons där. Visste inte att han gått bort. Var bara en känsla jag fick att så nog var fallet. Det som var konstigast var att jag inte läst GP på säkert ett år.. minst.. och varför fanns annonsen just den dagen.. den kunde varit dagen före eller efter.. något(n) sa mig att titta. Han blev bara 40 år.. med två barn och fru som han lämnade efter sig. :(
En till som legat mig varmt om hjärtat som haft samma sjukdom som mig gick bort i fredags.. så det är mycket död runt mig nu känns det som. Tänker mycket på de anhöriga som jag känner väl.
En tjej som jag hade en del kontakt med på nätet som också hade cancer.. har också gått bort. Satt och åt igår här på avdelningen coh pratade med en kvinna som berättade om sin släkting som gått bort alldeles för tidigt och lämnade sin lilla dotter på två år samt sin man.. fick en sån känsla där också och var tvungen att fråga lite mer.. och kom då fram till att det var den tjejen som jag pratat med, men som tyvärr försvann och jag misstänkte att hon var väldigt dålig. Nu satt jag alltså och pratade med hennes släkting och fick det bekräftat att hon tyvärr fått ge upp kampen till slut. Hon kämpade väldigt tappert.. för hon fick tre månader att leva från läkarna men kämpade ett helt år.
Förlåt att det blev ett dystert inlägg idag.. men det är sånt som händer runt mig just nu.
Längtar hem till Skåne.. kommer dit på lördag och då blir det så underbart att träffa David och alla tjejerna. Kanske vi får härligt besök också.. vi får se. :) Längtar gör jag i alla fall.
Kram på er alla mina underbara vänner som bryr sig. Ni är ovärderliga. Om ni visste vad era ord, handlingar mm betyder för mig. Älskar er!!
"Fjärrspridning utan spridning till regionala lymfkörtelstationer finns hos cirka hälften av de patienter som avlider i sjukdomen. Detta tolkas så att melanomsjukdomen kan uppvisa både lymfogen- och direkt hematogen spridning. Vanligaste lokaler för fjärrspridning är hud, lungor, skelett, lever och
hjärna Vid histopatologiskt stadium IV M1a (fjärrspridning till hud, subcutis och körtlar) anges 5-årseverlevnaden vara 18,8 %, medan den vid stadium M1b (lungmetastaseering) är 6,7 % för att slutligen vid stadium M1c (övrig viscera eller förhöjt LD-värde) vara 9,5 % (Balch 2001). Siffrorna är dock osäkra.
Den kumulativa risken för utveckling av hjärnmetastaser för samtliga patienter med malignt melanom är cirka 9 %. Vid fjärrspridning är den så hög som 74 % (Cohn-
Cedermark et al 1998). Även om risken för återfall är olika för olika histogenetiska typer av malignt melanom så förefaller sjukdomsförloppet vara detsamma när melanomet väl har metastaserat (Cohn-Cedermark et al 1998)."
Ja vad säger man.. om statistik talar sanning och jag har förstått allt så som jag tror att det är.. då innebär det alltså att jag har 6,7 % chans att överleva 5 år och 74% risk att få hjärnmetastaser. Väldigt upplyftande eftersom jag redan levt ett år ganska exakt.
Det där med hjärnmetastaser skrämmer mig mest eftersom de jag kännt med malignt melanom gått bort väldigt fort när de väl fått metastaser på hjärnan. Fast jag kanske skall försöka tänka att jag har 26% chans att slippa dem. :)
Har haft en både bra och jobbig tid.. jobbigt har varit att flera som jag känt som varit sjuka i cancer har gått bort alldeles för unga. Tänker mycket på dem och de anhöriga. I söndags när jag sov över hos mamma så tog jag GP på morgonen ur postinkastet och satte mig och läste. Fick en känsla när jag kom till de sista sidorna där dödsannonserna är.. att jag skulle titta efter en kille jag lärt känna här på JK.. och visst fanns hans dödsannons där. Visste inte att han gått bort. Var bara en känsla jag fick att så nog var fallet. Det som var konstigast var att jag inte läst GP på säkert ett år.. minst.. och varför fanns annonsen just den dagen.. den kunde varit dagen före eller efter.. något(n) sa mig att titta. Han blev bara 40 år.. med två barn och fru som han lämnade efter sig. :(
En till som legat mig varmt om hjärtat som haft samma sjukdom som mig gick bort i fredags.. så det är mycket död runt mig nu känns det som. Tänker mycket på de anhöriga som jag känner väl.
En tjej som jag hade en del kontakt med på nätet som också hade cancer.. har också gått bort. Satt och åt igår här på avdelningen coh pratade med en kvinna som berättade om sin släkting som gått bort alldeles för tidigt och lämnade sin lilla dotter på två år samt sin man.. fick en sån känsla där också och var tvungen att fråga lite mer.. och kom då fram till att det var den tjejen som jag pratat med, men som tyvärr försvann och jag misstänkte att hon var väldigt dålig. Nu satt jag alltså och pratade med hennes släkting och fick det bekräftat att hon tyvärr fått ge upp kampen till slut. Hon kämpade väldigt tappert.. för hon fick tre månader att leva från läkarna men kämpade ett helt år.
Förlåt att det blev ett dystert inlägg idag.. men det är sånt som händer runt mig just nu.
Längtar hem till Skåne.. kommer dit på lördag och då blir det så underbart att träffa David och alla tjejerna. Kanske vi får härligt besök också.. vi får se. :) Längtar gör jag i alla fall.
Kram på er alla mina underbara vänner som bryr sig. Ni är ovärderliga. Om ni visste vad era ord, handlingar mm betyder för mig. Älskar er!!
torsdag 25 februari 2010
Tufft.. men jag har det ju så bra!!!
Ja.. idag har varit en ganska tuff dag. Tre som jag känner till har hjärnmetastaser som gör att det inte finns möjlighet att behandla mer utan bara att vänta ut tiden.. :( Två av dem är unga mammor. Fy fan va tufft det är. Det får mig att tänka en hel del som ni vet sedan tidigare.
Men så fick jag ett samtal från en fd arbetskamrat idag. Hon säger att -Du har det ju bra... och det har jag ju. Har inget att klaga på förutom den jävla cancern.. och även den ger sig ju med sig lite just nu. Så det är bara känslor som kommer.. JAG har det ju bra, men det är jobbigt när man tänker på de andra.
Nu skall jag duscha för jag och David skall in till Kristianstad och gå på bokrea. Jag gav honom det i alla hjärtans dags-present. Han älskar verkligen böcker så jag tyckte inte det fanns någon bättre present. ;)
Ja.. jag är ju verkligen lycklig. <3
Puss och kram på er!!
Men så fick jag ett samtal från en fd arbetskamrat idag. Hon säger att -Du har det ju bra... och det har jag ju. Har inget att klaga på förutom den jävla cancern.. och även den ger sig ju med sig lite just nu. Så det är bara känslor som kommer.. JAG har det ju bra, men det är jobbigt när man tänker på de andra.
Nu skall jag duscha för jag och David skall in till Kristianstad och gå på bokrea. Jag gav honom det i alla hjärtans dags-present. Han älskar verkligen böcker så jag tyckte inte det fanns någon bättre present. ;)
Ja.. jag är ju verkligen lycklig. <3
Puss och kram på er!!
tisdag 23 februari 2010
Tågresa..
Ja.. här sitter jag på tåget från Göteborg mot Hässleholm. Utanför fönstret skiner solen och marken är alldeles vit av snö. I sätet mitt emot mig ligger Jasmine och njuter. Under bordet ligger Triton och Vira och småsnarkar.
Vad är det som hänt sedan jag skrev här senast. Då hade vi varit på vår underbara promenad. Det var förra lördagen det. På söndagen kom Eva, Märta och Matilda. Med sig hade de Wilma och Wiola. De hade ju sportlov där uppe så de passade på att hälsa på i några dagar. De stannade i tre nätter och det var jättemysigt med en massa tjejer i lägenheten.. alltså tre mer än vanligt.. ;) David passade på att åka till Finland och jobba lite så han fick lite lugn och ro. Haha.
Jag var lite trött senare i veckan och har urinvägsinfektionskänningar och har lämnat prov. Har även lite temp hela tiden.. mellan 37,5 och 38. Tyvärr så har jag inte fått hjälp än för de skickade iväg det på odling. Hoppas jag får svar snart för jag orkar inte gå och må halvkast hela tiden.
I fredags var jag, Wiola och Nova på Wiolas nya dagis. Det verkar jättebra och hon trivs verkligen redan.. ;) Hittade en kompis direkt och ville inte följa med hem såklart.
I lördags var jag och Wiola på hennes fotbollsträning. Jättekul. Tyvärr så kan hon ju inte träna så mycket eftersom hon är hos pappa varannan helg och sedan en helg i månaden är hon med mig uppe för behandlingen. Men snart blir det bättre kanske. Hoppas på vardagar när det blir vår och de tränar ute.
Sedan gick resten av lördagen åt till att rensa bort allt vi hade kvar att packa upp i vardagsrummet.Nu är det egentligen bara sovrummet kvar. Sedan skall ju en del ner i förrådet och en del skall slängas.. men men.. blir väl gjort någon dag. Tyvärr så springer veckorna iväg. Dels mår jag dåligt en vecka minst, en vecka är jag i väg på behandling.. sedan är det upp och ner till göteborg med tjejerna när det är min "lediga" tid så det blir inte så mycket tid över. Även att jag får behandlingen där uppe tar ju tid.. och röntgen, tandläkartider.. skrapning av cellförändringarna osv. Börjar bli galen på alla tider m.m. Inte nog med provtagningarna minst två gånger i vecka.. allt annat också.
På söndagen kom Davids bror med familj på besök. Jättekul!! Åt och fikade.. och fick pratat en hel del. Alltid kul. :)
I går morse ringde klockan redan 04,30.. upp och väcka tjejerna. Packa färdigt, matsäcken m.m. sedan iväg till stationen. Väl där hittar jag inte husnyckeln??? Remmen och husnyckeln är borta. Bara bilnyckeln kvar. Jag ringer David och meddelar honom och säger att han får titta på parkeringen. Får stressa till tåget. Trapporna ner på stationen är fulla med is och Wiola vågar inte gå. Wilma hjälper henne och jag springer före och köper biljett. Puh.. vi hann med tåget. Jag får en äcklig känsla att jag inte minns om jag låste bilen. Ringer David igen och ber honom åka den vägen och kolla. Haha.. stackarn. Jaja.. vi är på väg i alla fall. Stannar i Kristianstad och skall koppla på en annan vagn som vanligt. Nackdelen är att det tåget är sent.. så vi blir en halvtimma sena därifrån. Puh.. åker därifrån efter vi borde varit i Hässleholm. Lite nervös för att inte hinna med X2000 därifrån mot Göteborg. Jaja.. väl framme i Hässleholm springer vi till rätt perrong, men där står inte tåget. Ser på tavlan att det är 10 min sent.. pust.. rastar hundarna på en liten snöhög på perrongen. Då ropar de ut att de ändrat perrong.. fan.. vi som sprungit uppför trappor, nerför rulltrappor m.m. Skall vi nu behöva göra om allt.. med tre hundar.. frust. Men som tur var så var det samma perrong.. bara byte av sida. Till slut kom vi fram i alla fall.. bara 20 min sena.
Igår la jag mig hos mamma. Vågade inte boka tåg hem ifall det skulle krångla en massa. Men som sagt nu är jag på väg.
Det härliga är att David skulle jobbat i Finland hela veckan, men fick omboka pga vädret. Så nu är han hemma på kvällarna.. och jag vet att det blir go mat ikväll.. lax och annat gott.. mm.. längtar hem.
Nu måste jag packa ner datorn coh göra mig redo för Hässleholm och byta till tåget mot Bromölla. :)
Kram på er allihop!!!
Vad är det som hänt sedan jag skrev här senast. Då hade vi varit på vår underbara promenad. Det var förra lördagen det. På söndagen kom Eva, Märta och Matilda. Med sig hade de Wilma och Wiola. De hade ju sportlov där uppe så de passade på att hälsa på i några dagar. De stannade i tre nätter och det var jättemysigt med en massa tjejer i lägenheten.. alltså tre mer än vanligt.. ;) David passade på att åka till Finland och jobba lite så han fick lite lugn och ro. Haha.
Jag var lite trött senare i veckan och har urinvägsinfektionskänningar och har lämnat prov. Har även lite temp hela tiden.. mellan 37,5 och 38. Tyvärr så har jag inte fått hjälp än för de skickade iväg det på odling. Hoppas jag får svar snart för jag orkar inte gå och må halvkast hela tiden.
I fredags var jag, Wiola och Nova på Wiolas nya dagis. Det verkar jättebra och hon trivs verkligen redan.. ;) Hittade en kompis direkt och ville inte följa med hem såklart.
I lördags var jag och Wiola på hennes fotbollsträning. Jättekul. Tyvärr så kan hon ju inte träna så mycket eftersom hon är hos pappa varannan helg och sedan en helg i månaden är hon med mig uppe för behandlingen. Men snart blir det bättre kanske. Hoppas på vardagar när det blir vår och de tränar ute.
Sedan gick resten av lördagen åt till att rensa bort allt vi hade kvar att packa upp i vardagsrummet.Nu är det egentligen bara sovrummet kvar. Sedan skall ju en del ner i förrådet och en del skall slängas.. men men.. blir väl gjort någon dag. Tyvärr så springer veckorna iväg. Dels mår jag dåligt en vecka minst, en vecka är jag i väg på behandling.. sedan är det upp och ner till göteborg med tjejerna när det är min "lediga" tid så det blir inte så mycket tid över. Även att jag får behandlingen där uppe tar ju tid.. och röntgen, tandläkartider.. skrapning av cellförändringarna osv. Börjar bli galen på alla tider m.m. Inte nog med provtagningarna minst två gånger i vecka.. allt annat också.
På söndagen kom Davids bror med familj på besök. Jättekul!! Åt och fikade.. och fick pratat en hel del. Alltid kul. :)
I går morse ringde klockan redan 04,30.. upp och väcka tjejerna. Packa färdigt, matsäcken m.m. sedan iväg till stationen. Väl där hittar jag inte husnyckeln??? Remmen och husnyckeln är borta. Bara bilnyckeln kvar. Jag ringer David och meddelar honom och säger att han får titta på parkeringen. Får stressa till tåget. Trapporna ner på stationen är fulla med is och Wiola vågar inte gå. Wilma hjälper henne och jag springer före och köper biljett. Puh.. vi hann med tåget. Jag får en äcklig känsla att jag inte minns om jag låste bilen. Ringer David igen och ber honom åka den vägen och kolla. Haha.. stackarn. Jaja.. vi är på väg i alla fall. Stannar i Kristianstad och skall koppla på en annan vagn som vanligt. Nackdelen är att det tåget är sent.. så vi blir en halvtimma sena därifrån. Puh.. åker därifrån efter vi borde varit i Hässleholm. Lite nervös för att inte hinna med X2000 därifrån mot Göteborg. Jaja.. väl framme i Hässleholm springer vi till rätt perrong, men där står inte tåget. Ser på tavlan att det är 10 min sent.. pust.. rastar hundarna på en liten snöhög på perrongen. Då ropar de ut att de ändrat perrong.. fan.. vi som sprungit uppför trappor, nerför rulltrappor m.m. Skall vi nu behöva göra om allt.. med tre hundar.. frust. Men som tur var så var det samma perrong.. bara byte av sida. Till slut kom vi fram i alla fall.. bara 20 min sena.
Igår la jag mig hos mamma. Vågade inte boka tåg hem ifall det skulle krångla en massa. Men som sagt nu är jag på väg.
Det härliga är att David skulle jobbat i Finland hela veckan, men fick omboka pga vädret. Så nu är han hemma på kvällarna.. och jag vet att det blir go mat ikväll.. lax och annat gott.. mm.. längtar hem.
Nu måste jag packa ner datorn coh göra mig redo för Hässleholm och byta till tåget mot Bromölla. :)
Kram på er allihop!!!
lördag 13 februari 2010
Vilken underbar dag!!
Ja, det blev verkligen en underbar dag..
Vi sov länge.. låg och drog oss i sängen fram till tio. Duschade och plockade fram varma kläder. Fixade mackor, varm saft, kaffe m.m. Sedan tog vi vägen om affären och köpte grill och korv.
Målet var Rinkaby.. så vi drog oss ditåt. Kan ju bara säga att det kommer ca 1 dm snö under natten. Parkerade på en parkering full av snö. David spann lite innan vi ställde bilen där hm.. jaja hur vi skulle komma därifrån var ju ett senare problem. ;) Vi gick ner till havet. Jättehäftigt med is.. Hundarna sprang och njöt av livet. Vi gick och gick och gick.. tills vi kom till skjutfältet. Där gick vi in en bit och tände grillen. Åt korv med bröd och drack varm saft. Livet är så underbart ibland. <3
Sedan så drog vi oss tillbaka fast den här gången tog vi grusvägarna.. och vi gick och gick.. ;) Lite tystare nu eftersom vi började bli trött.
Till slut kom vi i alla fall fram till bilen.. ganska möra kan man säga. Snön tar ut sin rätt i benen. Bilen fick jag hjälpa på traven lite grann, men sedan var det inga problem. Vi åkte hemåt och nu så snarkar David gott i soffan och jag tittar lite på melodifestivalen. ;) Kanske skall ge honom en puss så han vaknar. <3
Tyvärr finns det inga bilder från promenaden... MÅSTE fixa mig en ny kamera. VILL HA en digital systemkamera. Finns så mycket vackert i vardagen som jag vill fånga på bild.
Det var så skönt att få gå och promenera.. jag rensar tankarna då. Gick där och tänkte på en tjej vars blogg jag läser. Hon har precis fått veta att cellgifterna och strålningen inte gäller. Hon har fått veta att hon har 1-2 månader kvar att leva. Vad säger man till barnen? Vad tänker man när man får sånt besked? Tycker så otroligt synd om henne. Blir så arg på denna jävla sjukdom!
När jag gick där och njöt så visste jag...... att det var precis så jag skulle vilja att mina sista dagar skulle vara.. Under våra promenader mår jag så otrolig bra. Är så genuint lycklig. Nu var inte barnen med idag, men älskar också när de är med. Under promenaderna ser jag hur vackert allt är och det är så underbart att både jag och David älskar dem. De är mer värdefulla för oss än det mesta annat. Vi ser dem t.o.m. som romantiska.. ;)
Nej.. nu skall jag nog ge honom en puss. <3
Kram på er!
Vi sov länge.. låg och drog oss i sängen fram till tio. Duschade och plockade fram varma kläder. Fixade mackor, varm saft, kaffe m.m. Sedan tog vi vägen om affären och köpte grill och korv.
Målet var Rinkaby.. så vi drog oss ditåt. Kan ju bara säga att det kommer ca 1 dm snö under natten. Parkerade på en parkering full av snö. David spann lite innan vi ställde bilen där hm.. jaja hur vi skulle komma därifrån var ju ett senare problem. ;) Vi gick ner till havet. Jättehäftigt med is.. Hundarna sprang och njöt av livet. Vi gick och gick och gick.. tills vi kom till skjutfältet. Där gick vi in en bit och tände grillen. Åt korv med bröd och drack varm saft. Livet är så underbart ibland. <3
Sedan så drog vi oss tillbaka fast den här gången tog vi grusvägarna.. och vi gick och gick.. ;) Lite tystare nu eftersom vi började bli trött.
Till slut kom vi i alla fall fram till bilen.. ganska möra kan man säga. Snön tar ut sin rätt i benen. Bilen fick jag hjälpa på traven lite grann, men sedan var det inga problem. Vi åkte hemåt och nu så snarkar David gott i soffan och jag tittar lite på melodifestivalen. ;) Kanske skall ge honom en puss så han vaknar. <3
Tyvärr finns det inga bilder från promenaden... MÅSTE fixa mig en ny kamera. VILL HA en digital systemkamera. Finns så mycket vackert i vardagen som jag vill fånga på bild.
Det var så skönt att få gå och promenera.. jag rensar tankarna då. Gick där och tänkte på en tjej vars blogg jag läser. Hon har precis fått veta att cellgifterna och strålningen inte gäller. Hon har fått veta att hon har 1-2 månader kvar att leva. Vad säger man till barnen? Vad tänker man när man får sånt besked? Tycker så otroligt synd om henne. Blir så arg på denna jävla sjukdom!
När jag gick där och njöt så visste jag...... att det var precis så jag skulle vilja att mina sista dagar skulle vara.. Under våra promenader mår jag så otrolig bra. Är så genuint lycklig. Nu var inte barnen med idag, men älskar också när de är med. Under promenaderna ser jag hur vackert allt är och det är så underbart att både jag och David älskar dem. De är mer värdefulla för oss än det mesta annat. Vi ser dem t.o.m. som romantiska.. ;)
Nej.. nu skall jag nog ge honom en puss. <3
Kram på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
