söndag 7 mars 2010

Då var vi här igen...

Kroppen värker, allt smakar skit, irritationen i kroppen bara sprutar.. jag vill bara gräva ner mig i sängen och inte höra ett ljud från något. Hur lätt är det när man bor i lägenheten med David, tjejerna och hundarna. Sällan tyst.. och jag får dåligt samvete för att jag irriterar mig på ingenting. Fan.. varför måste det vara så här. :(

Tur jag inte skall ta några livsavgörande beslut såna här dagar.. för det känns som att det som lockar mest är en ensam alptopp där ingen annan behöver utstå mitt humör.. där jag slipper känna att jag bara är arg för ingenting.. slipper anstränga mig för att det inte skall gå ut över någon annan stackare.

Nu har snart alla gått.. kvar ligger jag.. hundarna måste ut.. och disken står lite överallt.. och såklart så finns det en hel del att plocka. Även om det var plockat en hel del när jag kom i lördags så raserar det snabbt.. sånt som ingen annan ser.. bara jag som inte kan slappna av och ta det lugnt. Jag mår dåligt av det.. mår ju dåligt av allt en sån här dag. Alla säger bara - passa på att vila.. men jag kan ju inte det. Hundarna behöver sitt och jag vill ha det fint runt mig. Känns som ett ekorrhjul som aldrig stannar. Så här har jag kännt mig i hela mitt liv. Så det är inget nytt.. men det har blivit värre de dagar jag har mina otroligt jobbiga dagar. Jag vill bara kunna njuta.. titta mig omkring och känna mig nöjd. Så enkelt det låter.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Precis det ekorrhjulet känner jag igen. Hela kroppen värker, alla säger passa på att vila nu. Men man måste bara lägga i en tvätt, plocka av diskbänken, kissa hundarna o.s.v. innan man kan vila. Och då går hjärnan på högvarv ändå!
Många kramar Suzie

Linda sa...

Tack för raderna i min blogg! Har lagt till din bland mina favoriter. :-)

Känner igen mig så mycket i det du skriver också. Det är svårt att vila, fastän man vet att man måste. Det blir lätt ett ekorrhjul allting och helst vill man bara gräva ner sig någonstans. Men som tur är så finns ju bra dagar också!!

Massor av varma kramar till dig från mig!!

/Linda

Carina sa...

Kan inte låta bli att bli lite sur på dina kära inneboende...?
Nu skall vi se...
En vuxen karl + två halvvuxna tjejjer + 3 mindre tjejjer.... Dom får väl kavla upp ärmarna och se till att fixa iordning!!!!!
Såg på supernanny en dag och en ensam mamma med fem barn under 12år. ALLA fick hjälpa till!!
Hemma här har vi ett poängsystem som lönar sig vid månadens slut ju fler pluppar man har i rutorna, det finns många lätta sysslor, gå ut med soporna, plocka disk, diska, diskmaskinen, vika tvätt, sortera strumpor, gå med hundarna, dammsuga, skura toaletter osv osv osv.

När man som jag är borta 11 timmar i snitt varje dag och jobbar 130fucking procent, och dom andra är borta 7+7+8,5 så är det inte schysst att jag skall få dra det tyngsta lasset hemma heller och det går till en gräns när man helt enkelt exploderar...

David kan gott ta tag i den delen och bli projektledare och städinstruktör nu när du är sjuk!
Annars kommer jag och tar honom i örat!
KRAM KRAM KRAM

Anonym sa...

Hej du! Ny här, hittade dig via George. Tuff skit du. Åh, så jobbig sjukdom. Hoppas att du slår statistiken på fingrarna och visar att detta tar minsann inte kol på alla! Du verkar strong. Önskar dig allt gott och tror på dig. /M