Golf vs Volvo

Ja.. för tillfället vinner Volvon solklart!!

Det började förra veckan då Davids högt älskade golf inte vill starta när han stannat till vid affären på morgonen på väg till jobbet. Det blev att åka dit efter hans jobb och dra igång den. Hem med den och ner till verkstaden dagen efter. De fixar bilen genom renovering av startmotorn. Vi hämtar den i torsdags och på kvällen tvättar vi och städar bägge bilarna. De blir så fina... allt känns bra. Renoveringen av bilen blev dessutom billigare än vi hade räknat med. Det är ju aldrig fel. :)

Så blev det fredag och barnen skulle till pappa. Vi hade bestämt att mötas i Halmstad. Jag och David bestämmer att jag skall ta golfen eftersom den är billigare att köra. Vi försöker att hålla igen med kostnader så att vi kommer ikapp oss ekonomiskt.. Sagt och gjort. Jag och Wiola hämtar upp Wilma på skolan. Tar vägen om Kristianstad där vi köpte ett par tröjor på rean. Sedan bar det av mot Halmstad. Vi stannade på parkeringen utanför McDonalds och väntade en liten stund. Efter lite kramar, pussar och hejdå.. så åkte jag hemåt igen. Glad och lycklig över att klockan inte skulle vara så mycket när jag kom hem och vi skulle hinna laga lite god mat och mysa. Ovanligt en fredag eftersom jag oftast kommer hem riktigt sent efter att ha kört barnen.

Tji fick jag för de tankarna. Strax öster om Halmstad så känns bilen plötsligt väldigt konstig och lampar börjar tändas i bilen. Det var bara att köra intill kanten och ställa sig. Ringa David och sedan vänta... efter 2,5 timmar kom han. :) Då satt vi på bogserlinan och började dra bilen mot Perstorp.. där skulle vi ställa bilen hos Davids syster. Vi konstaterade att om vi skulle dra hem den så skulle vi inte vara hemma förrän framåt natten. Att beställa bärgare hade kostat 1 800 kr och de hade tagit den till närmaste VW-verkstad vilket säkert hade varit Halmstad. Där vill vi inte ha bilen. Jaja.. det var bara att dra iväg. Sex mil.. och nästan två timmar senare var vi nästan framme. Då smäller det till och bogserlinan lossnar från kroken.. :( Som tur var så fick jag fixat fast linan igen så vi kunde fortsätta bogseringen. När vi kommer in i Perstorp på säger gps-en att batteriet börjar ta slut. Hm.. enda stället jag inte visste var jag skulle köra, men men den höll hela vägen även om jag fick klicka bort varningen några gånger. Väl framme parkerade vi bilen och fick oss lite fika.. och jag fick en go öl. :) Efter en trevlig stund så tog vi min älskade VOLVO och åkte hemåt. Fick stanna till på McDonalds i Hässleholm och köpa med oss mat.. ingen av oss hade i stort sett ätit sedan frukost. När vi närmade oss Bromölla så började det blinka röda lampor framför oss... Poliskontroll såklart. David fick visa körkort och blåsa.. hm.. tur det inte var fartkontroll. ;)

Jaja.. till slut kom vi hem och åt vår mat och somnade i soffan.. helt slut..

Jag är så glad att min volvo tuggar och går.. nästan alltid i alla fall. ;) Tyvärr så hjälpte det inte att jag tog den billigare bilen.. det slutade ju med att vi fick köra dubbelt om man säger så.. jaja.. vad är pengar här i världen.. när man har kärlek. <3 Haha.. det löser sig som jag brukar säga, fast ibland känns det som att någon spottar på en hela tiden.. varför kan inte saker och ting bara fungera och gå vår väg. Vi måste hela tiden testas.

Just nu funderar jag även på min behandling som skall ske nästa vecka. Jag har fortfarande inte hört något från Kristianstad Lassarett. Jag får väl ringa dem på måndag. Är ju bra att veta hur de planerar.. mitt liv måste ju tyvärr också planeras. Är ju ganska många inblandade. :)

Just det.. jag har ju glömt skriva om vad som blev sagt på Elevvårdskonferansen vi hade i onsdags angående Wilma. Jag är så lycklig över den i alla fall. Kändes så bra och de gör verkligen allt för min goa tjej. Fick en hel del bekräftat.. hennes minne är lågt och därför kommer hon inte ihåg saker och minns inte att ta med läxböcker m.m. Hennes allmänbildning är låg om man jämför med vad hon borde kunnat nu.. men för mig är inte det konstigt eftersom hon förlorat tre år pga att hon hela tiden fått höra att hon är slarvig, lat m.m. istället för att peppa och hjälpa henne. De första tre åren har hon förlorat helt känns det som. Tyvärr. De har alla resurser som hon behöver och de fortsätter utreda. :)

Sedan finns det inget som värmer ett mammahjärta mer än när man ser Wilma komma hemcyklande.. lycklig tillsammans med en kompis..

Just det.. Wiola lärde sig cykla i torsdags... höll henne en gång när hon cyklade iväg.. sedan gick det. Hon började redan förra året, men var räddare och vågade inte helt och hållet lita på sin förmåga utan satte ner fötterna många gånger.. Nu cyklar hon för fullt.. :)


Nu måste jag sluta.. har ju lovat David scones till frukost. <3 Älskar dig!