En sån dag...

Ja.. det var vad David frågade igår kväll... -Är det en sån dag idag? När jag nickade så frågade han om vi skulle sätta oss i soffan och kramas lite. <3

Han har lärt sig hur jag fungerar och jag är så lycklig att jag bor här nu när jag får såna dagar.. och inte sitter 35 mil bort. För det är just då jag behöver honom som mest.

Ja.. nu undrar ni såklart vad en SÅN DAG är för något.. jo det är en dag när jag känner mig lite låg.. tänker en del och är orolig inför framtiden. Det var många faktorer som startade upp det igår.

Först blev jag så arg eller mest ledsen egentligen över hyran och känslan av att det aldrig tar slut.. Det är stora hål att fylla hela tiden och jag får aldrig tillräckligt så det finns att fylla ända upp. Även fast jag vet att det kommer bli bättre i framtiden.. så kändes det så hårt.. Jag vet ju att jag måste ta ett lån för min restskatt till nästa år.. om jag inte vinner på Lotto innan dess, men det är ju ett problem jag inte skall tänka på nu.. och det löser sig.. nu är vi ju två. <3

Sedan pratade jag med en tjej jag har lärt känna via nätet som har samma sjukdom som jag.. med ungefär samma spridning. Alltid kul att prata med henne.. vi kan diskutera saker som man inte kan göra med andra. För om man säger vissa saker så tror folk att man har gett upp t.ex. men det handlar bara om att man "planerar" lite osv. Det blir ju en del jobbigt snack såklart.. och prognoser för malignt melanom-patienter är inte så positiv så det är klart att det blev prat om det.. Hon berättade också om idioter hon träffat på inom vården... en kvinna på uppvaket som sa till henne att "-Nu får du åka hem och göra en minneslåda till din son!" Hur sjutton kan såna människor jobba inom vården??? Hon är ju inte ens expert på hennes sjukdom. Jaja.. när jag pratar med andra så förstår jag sån tur jag har haft hela vägen och bara träffat underbara människor. Hoppas jag får samma tur i Lund/Malmö...

I alla fall så berättade hon om några bloggar hon följde om cancersjuka... och som vanligt när jag läser dem så blir jag så nedstämd. Den ena var positiv och den andra var fruktansvärt jobbig. En tjej som är jämngammal med mig och har en dotter på två år.. Tjejen var jättedålig nu och bodde mer eller mindre inne på sjukhuset. Fan.. jag vet inte varför det blir så jobbigt, men jag tror att det har att göra med att minnena från pappas sjukhustid kommer upp samt att jag förstår vad jag kan ha framför mig.

Sedan när jag lagade mat på kvällen så ringde en kompis och berättade om en annan jag känner.. som har samma sjukdom som jag med. Nu hade de hittat tumörer i hjärnan på honom också. Fan!! Jag hatar det.. Jävla skitsjukdom!!

Detta gjorde att det blev EN SÅN DÄR DAG.. en sån där dag som jag mår skit.. kan sitta och bara gråta.. och bara vill att någon håller om.. En sån där dag som blir så jobbig om man har David 35 mil bort.. och som blir otroligt jobbig för honom när jag sitter så långt bort och mår dåligt och bara gråter. Svårt att trösta på avstånd. Nu är jag ju skåning och kommer ha honom nära de flesta gångerna jag mår dåligt. :)


Kram, kram på er!! Jag är så tacksam att ni finns. Om ni visste alla vänner vad ni betyder för mig. Jag kan lugnt säga att bli medlem i Tjörns Brukshundklubb är en av de absolut bästa saker jag gjort i hela mitt liv. För så många underbara vänner jag träffat genom den.. jag är så otroligt lyckligt lottad som träffat alla er!! Ni vet vilka ni är!! Älskar er!!!