Tillbaka till livet...

Ja det känns faktiskt så..

Åkte på en rejäl förkylning som gjorde mig svag. Hatar när man inte har någon ork. Det försvinner så många dagar på en månad för mig som jag inte orkar någonting på.. När jag tänker efter så är det sjukt. Denna månaden började med behandling då jag ligger inne, sedan är jag helt kass i nästan 1,5 vecka och mår jättedåligt. Sedan mådde jag bra i knappt en vecka. Då kom förkylningen som har suttit i fyra dagar hittills. Nu har jag en vecka som jag hoppas få må någorlunda bra även om värdena kommer rasa. För om en vecka börjar min behandlingscykel om och det är dags för min tionde cellgiftsbehandling. Sedan vet jag att det är 1,5 vecka skit.. Hoppas jag slipper förkylningar och annan skit där emellan bara. Kanske detta är min sista behandling på Jubileumskliniken.. Hamnar väl troligtvis i Skåne sedan.

Blir så trött när jag hör alla diskussioner om försäkringskassan syn på oss sjukskrivna.. Visst jag kommer säkert snart veta att jag måste söka jobb.. men helt ärligt!! Vem skulle anställa mig. Som vet redan innan att jag är på behandling knappt en vecka.. sedan mår jag jättedåligt i en och en halv vecka.. sedan är jag trött men kanske skulle kunna jobba någon timma veckan därefter, men det vet jag inte för jag är väldigt trött och kan må dåligt även då. Sedan sista veckan innan behandling har jag låga värden och är trött, har lätt för att börja blöda och väldigt infektionskänslig. Hm... skulle jag informera om det här i mitt CV.. så är frågan. VEM skulle vilja ha en anställd som inte vet från dag till dag om man kan jobba eller inte??

Jaja,, nog med tråkigt nu. I lördags började Wiola på fotboll. Hon har tjatat länge om att hon vill spela. Fanns inget annat hon ville göra haha.. hon är ju från en fotbollssläkt så jag blev ju inte ledsen. ;) Sagt och gjort. På lördagar tränar tjejer födda 02-04 i gymnastikhallen vid Wilmas skola.. väldigt nära och bra. Vi hade inte fått med oss hennes gymnastikskor så vi åkte bort till skoaffären och köpte nya till henne på morgonen. Sedan direkt till träningen. Och OJOJOJ så söt hon var i sverigedräkt.. helt fotbollsklädd med vattenflaskan i handen.

De började med att spela två-mål. Någonstans mitt i matchen så sparkade Wiola bollen från halva planen och fick in den i mål.. haha.. fast i sitt eget. När hon kom till mig efter matchen för att dricka lite så säger hon. -Jag fick in bollen i mål en gång i alla fall!! Överlycklig. Haha.. fast det var självmål.
Sedan tränade de passningar och vid ett tillfälle tittade jag på några andra tjejer på andra halvan av planen. Då ropade Wiola -Mamma, du skall ju titta på mig! <3
Innan nästa tvåmålsmatch förklarade jag att man måste ha koll på vilket mål man skall skjuta på.. Så hon frågade tränaren och ropade sedan till mig och pekade på vilket mål hon skulle göra mål på. :) De andra föräldrarna skrattade gott. Hennes lag vann stort och det blev många high-fives och andra härliga målgester. Jaja.. efter matchen är det dags för mer vatten och hon säger glatt -Mamma, jag var väl lite duktig för vi vann ju i alla fall. :) Haha.. hon var jätteduktig för att vara första gången och hon vill verkligen fortsätta. Tyvärr så kan hon ju bara träna varannan gång, men när det blir utomhus så hoppas jag på träningar på vardagskvällar. :)

Wilma började på scouterna igår och hon var också jättenöjd. Hade åkt pulkor, stjärtlappar, sopsäckar m.m. och druckit varm choklad och ätit pepparkakor. Hon har tre klasskompisar i samma grupp. <3

Nu måste jag sätta fart innan dagens energi tar slut. Har ju suttit vid frukostbordet i ett par timmar. Först åt Wilma.. sedan åt David och nu sist Wiola.. Så jag får väl ta och duka av nu då. ;)

Kram på er alla!!!